Nu är resan till New York bokad. Känns ju helt overkligt!
Hotellet på Manhattan som Daniel snokat rätt på med sina excellenta internetsurfing-skills verkar lite udda..
"Gershwin-area was the Tin Pan Alley of the olden days. This is where the pop songs of the 30's and 40's were conceived, hence the name. And the hotel is now 100 years old! What a grand reason to party!"
Kolla in hemsidan: http://www.gershwinhotel.com/english/site1.html
Jobbet är bra, jag trivs, men det är kämpigt. Trodde jag att det var högt tempo på mina tidigare arbetsplatser så var jag naiv. NU är det tempo för livet. Jobbar över lite varje dag. Igår jobbade jag 15 timmar bara för att högsta chefen från grannlandet med lusekoftor kanske sticker in näsan och kollar läget idag, eller imorgon. Visst ska det vara fint i butiken men det ska det ju alltid vara. Jag känner lite hyckleri-känslor att komma in kl 07.00 för att svabba golven, som vissa gjorde idag. Städaren kommer ju varannan dag och ja det blir lite skit i hörnen när massa människor passerar under en dag. Betyder de här känslorna att jag inte brinner för min arbetsplats? Eller beror det på att jag inte får betalt för alla extratimmar jag lägger in? Tror nog mer på det senare. Pengar ÄR motivation. Till stor del iaf. Sicken tur att jag var ledig idag då, och stod på mig för det, och inte föll för "dåliga-samvetet-tricket" då andra påpekade att de minsann kommit in på sin lediga dag. Ja, det är ert val säger jag då. Nån måtta får det väl för f*n vara??!?! Som sagt; BRA men kämpigt.
Nu är mitt projekt att finna ett bra fotoalbum att montera in bilder från semstern i. Gamla hederliga papperskopior som inte går att ladda upp på bloggen.
Ni får därför här vila ögonen på en demonstration av det nya heta sättet att sitta på:
