En månad.

Så länge har jag varit mamma nu. Kan inte förstå hur snabbt tiden går, men ändå känns det som en evighet sen som vi hetsåkte in till BB och jag andades någon sorts egen hemmagjord profylax-andning med tillhörande bröl-läten i baksätet på taxin. Jag kommer ihåg att chauffören var tyst under hela resan och sen sa "Lycka till" när vi klev ur. Tydligen hade han kört på småvägar för att undvika den tyngsta trafiken och sen snabbåkt i bussfilen för att komma fram så fort som möjligt. Det var hyggligt av honom tycker jag. Sen blev det inte så mycket mer hyggligheter som jag kan minnas förrän på natten 00.28 Då lilla Signe äntligen kom ut! Jag sammanfattar förlossningen med ett "aldrig mer!". Känner fortfarande så, men folk säger att man glömmer. Precis som bakfyllans "aldrig mer!" glöms bort. Men jag är fan tveksam till det alltså.

Varje dag börjar med en liten oro; hur ska den här dagen gå? Tydligen gör bäbisar lite som dom vill och mitt jobb är att bara hänga med i svängarna och se till att hon är mätt och glad. Det går hyfsat bra måste jag erkänna. Så länge jag kommer ihåg att inte planera mer än en sak per dag och att ingen dag är den andra lik. Att vila samtidigt som Signe sover visar sig vara svårt då hon endast sover då vi är ute och går med vagnen eller om jag bär runt henne.

Vi är välsignade. Det är så jag känner. Har aldrig använt det ordet tidigare, så det är väl dags nu.

Drömmar på smällen.

Jag kommer ofta ihåg mina drömmar. Brukar inte vara nåt särskilt att tala om men ibland finns det några som står ut i mängden. Just nu är det såklart många drömmar om bebis som ska komma ut. Annars har jag tre teman på mina drömmar.

1: Jag hamnar utanför gruppen. De viskas och tasslas bakom ryggen och jag är ensammast i hela världen.

2: Jag är ARG! Argast i hela världen. Skriker och gormar på folk. Skriver tex lappar till högljudda grannar. "Ni kan dra åt helvete allihopa! //Sofia" skriver jag med svart penna och spetsiga bokstäver. De två snedstrecken i slutet är otroligt viktiga.

3: Jag ska passa någons barn eller husdjur och det slutar alltid med död. En gång glömde jag den lilla apan jag skulle ta hand om och hittade den långt senare som ett dött torkat apskal. Eller katten som bara var en livlös tussboll efter några dagar hos mig. Och så vidare. I all evighet.

4, Bonus-bebis-tema: Det första jag ger min nyfödda är en milkshake från McDonalds. Det är ju så praktiskt med sugrör så där i början. Eller, barnet kommer ut och pratar som en tonåring. Jag blir oerhört besviken på att allt går så fort. Nattens dröm var mer söt och trevlig. Jag ska sy en jympapåse till barnet och vi går ner till lokala sytillbehörsaffären här i Sumpan och Mini får själv välja vilken färg bandet på påsen ska ha. Generöst tycker jag.



Åk till Skansen. Där bor den här gulliga polisongkaninen. Mycket underhållande att titta på.

sju dagar, en vecka...

kvar tills beräknat datum. NUNUNU!!! vill jag. De sista veckorna har krypit fram. Vila, äta, fantisera och drömma. Kanske en liten promenad ner till affären och klämma på en och annan liten socka. Sen gå hem utan någonting. Men i måndags tog jag stora steget och handlade lite mini-kläder alldeles själv, men det var en fruktansvärd beslutsångest och jag stod och pillade på de små tygen och velade i 45 minuter innan jag slog till. Det är någonting ångestfyllt. Tänk om vi inte kommer hem med en bäbis inom tre veckor. Tänk om det är nåt fel. Tänk om, tänk om... Det är mycket sammandragningar nu men inget som gör ont. I natt började det mola lite. Ja nu jäklarns tänkte jag, nu sätter det igång. Sen gick jag på toa och det var bara fisen som ville ut. Typiskt.

Vi har haft besök i ett par dagar av min kusin och hennes lilla ettåring. Hur bra som helst men hjälp vad uppriven jag blir när den lilla ligger och gråter hjärtskärande och inte vill sova. Maktlöshet för att inte kunna trolla bort magknipen. Man tycker ju så synd om. Hur ska man klara av det?

Oro vs lycka! Nu rumla mini runt och spjärnar ut sina små fötter. Och hickar. Det är det nog sjukt trångt där inne nu. SÅ jag säger det igen: komma ut nuuuu??

Rulls the thums

Nu är jag hemma på heltid. Det är helt overkligt att bara inte ha nåt särskilt att göra. Gå upp, äta frukost på balkongen, sitta och läsa lite i solen, bli överhettad och yra in i skuggan och spela några parti Bubbles. Evighetsspelet som jag ALLTID förlorar.

Men all denna tid får en att tänka, mala, fundera över viktiga och mindre viktiga saker också. Det finns ju en massa mamma-tidningar som jag inte läser förutom när jag går förbi dem i affären. Och Daniel alltid ropar bakom mig "det är inget bibliotek det hära!" Men i alla fall, det står en massa bra och praktiska tips på tex sovställningar när magen blir stor, fina kläder man kan köpa, vad som händer i magen vecka för vecka, hur man ska mota bort illamående och sura uppstötningar etc. Men ingenstans har jag läst om hur man undviker att få värsta sjuttis-busken "där nere"! Man ser ju ingenting! Inte ens om man böjer sig fram det mesta man kan samtidigt som man tippar lite åt sidan. Nej, det är döda vinkeln. Går alla gravida kvinnor runt med en djungel mellan benen, blir det liksom en naturlig del av mammaförberedelsen? Inte för att jag brukar ha värsta avancerade frisyren där annars men nu i sommartider är det trevligt att ta på sig en bikini då och då kan jag tänka. Det finns en rolig scen i nya SATC-filmen som involverar könshår, baddräkt och Miranda. Och det är den looken jag vill undvika.

Hur som helst. I helgen ska jag sova hos Pensionat Föräldrarna. Daniel ska måla om den röda svampade väggen i hallen till fina vita hallen. Egentligen tror jag inte att det är nån fara för mig att vara närvarande men det känns dumt att chansa. Så helgen börjar med grillkväll hos brollan och lek med bästa brorsonen. Och nästa vecka behöver jag inte vara själv hela dagarna! Vi åker till Göteborg och super oss fulla. Eller nej, skojja ba. Vi åker till Göteborg och skrotar runt.

Puss och kram! Orkade du läsa allt Anna?

Boa.

Det växer här i Sundbyberg. Inhandlade fina blomster till balkongen. Få se om de kan få leva över helgen i alla fall. Då jag fyller år! Har ju en tendens att ta död på alla blommor jag kommer i närheten. Mina gröna fingrar verkar vara dödens fingrar... (skrattler)

"När förlossningen närmar sig börjar hon boa in sig genom att städa, pynta, göra i ordning barnkammaren och liknande. Samtidigt som det kan kännas viktigt att börja plocka fram det nya är det många som rensar bort gammalt skräp, något som också kan ses som en symbolhandling för det nya livet."

Oj så det boas här hemma nu. Hyllor har borrats upp. Tyg har köpts. Städning och rensning lite varstans. Daniel tacklar det med att sitta i soffan och sticka på en lång röd halsduk. Och det går ju bra det med.

52 dagar kvar...

Nu närmar det sig med stormsteg. Verkligen närmar sig. Insikten slog mig. 52 dagar kvar tills Mini-i-magen kommer. Om inte Mini-i-magen får för sig att stanna lite längre eller kanske otåligt vill ut tidigare. Hur som helst. Ut ska Mini-i-magen, och tankar på hur det kommer att kännas och att inget går fel eller ÄR fel med den lilla upptar mycket av min hjärnverksamhet just nu. Inte så konstigt kanske. Miljoner och åter miljoner har gått igenom detta vanliga. Men lik förbannat så är det helt unikt för mig. Så jag måste få gravid-blogga lite.

Försäkringskassan har jobbat med mig äntligen och beviljat mig havandeskapspenning. Så nu är det fyra små arbetsdagar kvar fram till 1 juli. Sen ledig/väntan. Många dagar att pingvinvagga fram. Men ändå jättekort!! IH!

Ch-ch-ch-ch-Changes!

Eftersom min kropp just nu genomgår stora förändringar är det svårt att skriva inlägg här som inte har att göra med min graviditet. Jag veeeeet ju att det finns miljarder gravid-mammor som sitter och skriver om sitt illamående, sina sammandragningar och fosterrörelser i magen varje dag, varje sekund. Och så sjukt kul att läsa detta för utomstående är det ju faktiskt inte. Nog med mina flamsattacker, gråtattacker och hetsande om diverse bebisattiraljer får de som träffar mig varje dag (läs pappapartner Daniel!).
Men. Jag satt nu och kollade lite bilder på datan (allt går på DATA nuförtiden), och insåg förändringen. Här kommer lite smickrande magbilder. Den sista bilden är tagen för ca en månad sen. Uppdatering kan vara på väg.

Låt höfterna dansa fritt.

Hur i hela fridens namn får han till det så där??!

Det härna bloggandet.

Det är så himla bra det här med att blogga. Man berättar för andra som läser den alla viktiga saker man har för sig. Idag tex så dansade jag till Adam Tensta samtidigt som jag strök kläder iförd en kitschig t-shirt med en spyende clown på, och jag dansade så yvigt att gravidmagen hoppade fram ur den något för trånga tröjjan. Det ni! Eller så kan jag berätta att jag ropade högt till mig själv i hallen att "Lotta Engberg ringde, och hon ville ha tillbaka sin frisyr!"

Men nu måste jag nog passa mig så att jag inte blir Blondinbella som bloggar 8 timmar om dagen. Känner att jag lätt skulle hamna i ett sådant beroende. A.

Ikväll blir det middag här hemma med fina vänner. Det kommer ni att få läsa om imorgon. Eventuellt. Får inte bli för mycket bloggande här på en gång nu.

cirklar.

När jag var liten (kan med fördel läsas med Slas-röst) åt jag väldigt mycket messmör. Fjällbrynts messmör. Jag älskade messmör. Jag tror faktiskt att det var nästan det enda jag åt. Jag var, och är väldigt kräsen med maten och fanns det inte messmör hemma så fick jag nästintill panik. Pappa fick åka ut i regnet sent på kvällen till BP och köpa mer messmör. Sen la det sig så småningom. Begäret avtog. Till slut var inte messmör en del av mitt liv. Men då och då i vuxen ålder har suget plötsligt återkommit. Jag har köpt en ask, eller en tub, messmör och klämt ut på mackan och blivit lika besviken varje gång. Det är ju inte alls så gott som jag minns det! Så igår kom det igen. Begäret. Helt oväntat när jag satt och kollade på CSI Miami och störde mig som vanligt på Horatio som gled in och ur bild med sina glajjer. ÅH messmör! Har nu precis ätit en macka med detta på och den här gången var det precis sådär gott som jag föreställt mig! Det var tillfredställelse! Det är så mycket konstigt som händer när man fyllt trettio. Saker avslutas och nya ting påbörjas. Messmörs-cirkeln är nu sluten.