kvar tills beräknat datum. NUNUNU!!! vill jag. De sista veckorna har krypit fram. Vila, äta, fantisera och drömma. Kanske en liten promenad ner till affären och klämma på en och annan liten socka. Sen gå hem utan någonting. Men i måndags tog jag stora steget och handlade lite mini-kläder alldeles själv, men det var en fruktansvärd beslutsångest och jag stod och pillade på de små tygen och velade i 45 minuter innan jag slog till. Det är någonting ångestfyllt. Tänk om vi inte kommer hem med en bäbis inom tre veckor. Tänk om det är nåt fel. Tänk om, tänk om... Det är mycket sammandragningar nu men inget som gör ont. I natt började det mola lite. Ja nu jäklarns tänkte jag, nu sätter det igång. Sen gick jag på toa och det var bara fisen som ville ut. Typiskt.
Vi har haft besök i ett par dagar av min kusin och hennes lilla ettåring. Hur bra som helst men hjälp vad uppriven jag blir när den lilla ligger och gråter hjärtskärande och inte vill sova. Maktlöshet för att inte kunna trolla bort magknipen. Man tycker ju så synd om. Hur ska man klara av det?
Oro vs lycka! Nu rumla mini runt och spjärnar ut sina små fötter. Och hickar. Det är det nog sjukt trångt där inne nu. SÅ jag säger det igen: komma ut nuuuu??
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment