Drömmar på smällen.

Jag kommer ofta ihåg mina drömmar. Brukar inte vara nåt särskilt att tala om men ibland finns det några som står ut i mängden. Just nu är det såklart många drömmar om bebis som ska komma ut. Annars har jag tre teman på mina drömmar.

1: Jag hamnar utanför gruppen. De viskas och tasslas bakom ryggen och jag är ensammast i hela världen.

2: Jag är ARG! Argast i hela världen. Skriker och gormar på folk. Skriver tex lappar till högljudda grannar. "Ni kan dra åt helvete allihopa! //Sofia" skriver jag med svart penna och spetsiga bokstäver. De två snedstrecken i slutet är otroligt viktiga.

3: Jag ska passa någons barn eller husdjur och det slutar alltid med död. En gång glömde jag den lilla apan jag skulle ta hand om och hittade den långt senare som ett dött torkat apskal. Eller katten som bara var en livlös tussboll efter några dagar hos mig. Och så vidare. I all evighet.

4, Bonus-bebis-tema: Det första jag ger min nyfödda är en milkshake från McDonalds. Det är ju så praktiskt med sugrör så där i början. Eller, barnet kommer ut och pratar som en tonåring. Jag blir oerhört besviken på att allt går så fort. Nattens dröm var mer söt och trevlig. Jag ska sy en jympapåse till barnet och vi går ner till lokala sytillbehörsaffären här i Sumpan och Mini får själv välja vilken färg bandet på påsen ska ha. Generöst tycker jag.



Åk till Skansen. Där bor den här gulliga polisongkaninen. Mycket underhållande att titta på.

sju dagar, en vecka...

kvar tills beräknat datum. NUNUNU!!! vill jag. De sista veckorna har krypit fram. Vila, äta, fantisera och drömma. Kanske en liten promenad ner till affären och klämma på en och annan liten socka. Sen gå hem utan någonting. Men i måndags tog jag stora steget och handlade lite mini-kläder alldeles själv, men det var en fruktansvärd beslutsångest och jag stod och pillade på de små tygen och velade i 45 minuter innan jag slog till. Det är någonting ångestfyllt. Tänk om vi inte kommer hem med en bäbis inom tre veckor. Tänk om det är nåt fel. Tänk om, tänk om... Det är mycket sammandragningar nu men inget som gör ont. I natt började det mola lite. Ja nu jäklarns tänkte jag, nu sätter det igång. Sen gick jag på toa och det var bara fisen som ville ut. Typiskt.

Vi har haft besök i ett par dagar av min kusin och hennes lilla ettåring. Hur bra som helst men hjälp vad uppriven jag blir när den lilla ligger och gråter hjärtskärande och inte vill sova. Maktlöshet för att inte kunna trolla bort magknipen. Man tycker ju så synd om. Hur ska man klara av det?

Oro vs lycka! Nu rumla mini runt och spjärnar ut sina små fötter. Och hickar. Det är det nog sjukt trångt där inne nu. SÅ jag säger det igen: komma ut nuuuu??

Rulls the thums

Nu är jag hemma på heltid. Det är helt overkligt att bara inte ha nåt särskilt att göra. Gå upp, äta frukost på balkongen, sitta och läsa lite i solen, bli överhettad och yra in i skuggan och spela några parti Bubbles. Evighetsspelet som jag ALLTID förlorar.

Men all denna tid får en att tänka, mala, fundera över viktiga och mindre viktiga saker också. Det finns ju en massa mamma-tidningar som jag inte läser förutom när jag går förbi dem i affären. Och Daniel alltid ropar bakom mig "det är inget bibliotek det hära!" Men i alla fall, det står en massa bra och praktiska tips på tex sovställningar när magen blir stor, fina kläder man kan köpa, vad som händer i magen vecka för vecka, hur man ska mota bort illamående och sura uppstötningar etc. Men ingenstans har jag läst om hur man undviker att få värsta sjuttis-busken "där nere"! Man ser ju ingenting! Inte ens om man böjer sig fram det mesta man kan samtidigt som man tippar lite åt sidan. Nej, det är döda vinkeln. Går alla gravida kvinnor runt med en djungel mellan benen, blir det liksom en naturlig del av mammaförberedelsen? Inte för att jag brukar ha värsta avancerade frisyren där annars men nu i sommartider är det trevligt att ta på sig en bikini då och då kan jag tänka. Det finns en rolig scen i nya SATC-filmen som involverar könshår, baddräkt och Miranda. Och det är den looken jag vill undvika.

Hur som helst. I helgen ska jag sova hos Pensionat Föräldrarna. Daniel ska måla om den röda svampade väggen i hallen till fina vita hallen. Egentligen tror jag inte att det är nån fara för mig att vara närvarande men det känns dumt att chansa. Så helgen börjar med grillkväll hos brollan och lek med bästa brorsonen. Och nästa vecka behöver jag inte vara själv hela dagarna! Vi åker till Göteborg och super oss fulla. Eller nej, skojja ba. Vi åker till Göteborg och skrotar runt.

Puss och kram! Orkade du läsa allt Anna?

Boa.

Det växer här i Sundbyberg. Inhandlade fina blomster till balkongen. Få se om de kan få leva över helgen i alla fall. Då jag fyller år! Har ju en tendens att ta död på alla blommor jag kommer i närheten. Mina gröna fingrar verkar vara dödens fingrar... (skrattler)

"När förlossningen närmar sig börjar hon boa in sig genom att städa, pynta, göra i ordning barnkammaren och liknande. Samtidigt som det kan kännas viktigt att börja plocka fram det nya är det många som rensar bort gammalt skräp, något som också kan ses som en symbolhandling för det nya livet."

Oj så det boas här hemma nu. Hyllor har borrats upp. Tyg har köpts. Städning och rensning lite varstans. Daniel tacklar det med att sitta i soffan och sticka på en lång röd halsduk. Och det går ju bra det med.

52 dagar kvar...

Nu närmar det sig med stormsteg. Verkligen närmar sig. Insikten slog mig. 52 dagar kvar tills Mini-i-magen kommer. Om inte Mini-i-magen får för sig att stanna lite längre eller kanske otåligt vill ut tidigare. Hur som helst. Ut ska Mini-i-magen, och tankar på hur det kommer att kännas och att inget går fel eller ÄR fel med den lilla upptar mycket av min hjärnverksamhet just nu. Inte så konstigt kanske. Miljoner och åter miljoner har gått igenom detta vanliga. Men lik förbannat så är det helt unikt för mig. Så jag måste få gravid-blogga lite.

Försäkringskassan har jobbat med mig äntligen och beviljat mig havandeskapspenning. Så nu är det fyra små arbetsdagar kvar fram till 1 juli. Sen ledig/väntan. Många dagar att pingvinvagga fram. Men ändå jättekort!! IH!

Ch-ch-ch-ch-Changes!

Eftersom min kropp just nu genomgår stora förändringar är det svårt att skriva inlägg här som inte har att göra med min graviditet. Jag veeeeet ju att det finns miljarder gravid-mammor som sitter och skriver om sitt illamående, sina sammandragningar och fosterrörelser i magen varje dag, varje sekund. Och så sjukt kul att läsa detta för utomstående är det ju faktiskt inte. Nog med mina flamsattacker, gråtattacker och hetsande om diverse bebisattiraljer får de som träffar mig varje dag (läs pappapartner Daniel!).
Men. Jag satt nu och kollade lite bilder på datan (allt går på DATA nuförtiden), och insåg förändringen. Här kommer lite smickrande magbilder. Den sista bilden är tagen för ca en månad sen. Uppdatering kan vara på väg.

Låt höfterna dansa fritt.

Hur i hela fridens namn får han till det så där??!

Det härna bloggandet.

Det är så himla bra det här med att blogga. Man berättar för andra som läser den alla viktiga saker man har för sig. Idag tex så dansade jag till Adam Tensta samtidigt som jag strök kläder iförd en kitschig t-shirt med en spyende clown på, och jag dansade så yvigt att gravidmagen hoppade fram ur den något för trånga tröjjan. Det ni! Eller så kan jag berätta att jag ropade högt till mig själv i hallen att "Lotta Engberg ringde, och hon ville ha tillbaka sin frisyr!"

Men nu måste jag nog passa mig så att jag inte blir Blondinbella som bloggar 8 timmar om dagen. Känner att jag lätt skulle hamna i ett sådant beroende. A.

Ikväll blir det middag här hemma med fina vänner. Det kommer ni att få läsa om imorgon. Eventuellt. Får inte bli för mycket bloggande här på en gång nu.

cirklar.

När jag var liten (kan med fördel läsas med Slas-röst) åt jag väldigt mycket messmör. Fjällbrynts messmör. Jag älskade messmör. Jag tror faktiskt att det var nästan det enda jag åt. Jag var, och är väldigt kräsen med maten och fanns det inte messmör hemma så fick jag nästintill panik. Pappa fick åka ut i regnet sent på kvällen till BP och köpa mer messmör. Sen la det sig så småningom. Begäret avtog. Till slut var inte messmör en del av mitt liv. Men då och då i vuxen ålder har suget plötsligt återkommit. Jag har köpt en ask, eller en tub, messmör och klämt ut på mackan och blivit lika besviken varje gång. Det är ju inte alls så gott som jag minns det! Så igår kom det igen. Begäret. Helt oväntat när jag satt och kollade på CSI Miami och störde mig som vanligt på Horatio som gled in och ur bild med sina glajjer. ÅH messmör! Har nu precis ätit en macka med detta på och den här gången var det precis sådär gott som jag föreställt mig! Det var tillfredställelse! Det är så mycket konstigt som händer när man fyllt trettio. Saker avslutas och nya ting påbörjas. Messmörs-cirkeln är nu sluten.

Kärlek på söders höjder.

En oktobervecka i New York.

Här är lite bilder från New York. Men kom ihåg; det är inte tjejen som syns på bilderna som har tagit dom. Det är killen.

Good vibration!

Nu är vi hemma. I vår tidszon igen. Natten bara försvann. "Vi tar natten tillbaka". Helt zbonkad i skallen somnade jag kl nio i morse hemma i sköna sängen, efter en rätt obekväm flygresa med spatt i benen och insnurrad i den statiska filten. Trist att åka från stora staden, men samtidigt lite skönt med lugn och ro. Inte en enda tyst minut fanns där. Det var tutande taxis, brandbilar, polisbilar, borra-i-marken-ljud, bullrande tunnelbanor, men ack så häftigt. Precis så som man tänkt sig, fast mycket bättre!

Favoriter var Soho och übertrendiga Williamsburg. Där fanns butiken "I hate perfume", en snygga (behöver jag nämna trendish) kille som satt i en labbliknande lokal med sin stora fina hund och gjorde parfymer som hette saker som "in the summer kitchen", "beach 1966" och "in the library". Och det doftade faktiskt precis så som det tex gör i ett bibliotek. Läder, papper, kanske ett gammalt trägolv. Sjukt bra. Sen hippade vi oss vidare och mötte Pink på gatan med stor virkad mössa på sig, och Daniel fick ett "Yo, whats happening my man?" av en tuffa svart kille. Hur svarar man då? "Hajjhajj!"?

Daniel köpte fina dyra kameran och har plåtat så fingrarna blöder. Snart kommer det alltså komma bilder här också. Häng med!

oh oh ooohhh.. ugglan här.
Nu är resan till New York bokad. Känns ju helt overkligt!
Hotellet på Manhattan som Daniel snokat rätt på med sina excellenta internetsurfing-skills verkar lite udda..
"Gershwin-area was the Tin Pan Alley of the olden days. This is where the pop songs of the 30's and 40's were conceived, hence the name. And the hotel is now 100 years old! What a grand reason to party!"

Kolla in hemsidan: http://www.gershwinhotel.com/english/site1.html

Jobbet är bra, jag trivs, men det är kämpigt. Trodde jag att det var högt tempo på mina tidigare arbetsplatser så var jag naiv. NU är det tempo för livet. Jobbar över lite varje dag. Igår jobbade jag 15 timmar bara för att högsta chefen från grannlandet med lusekoftor kanske sticker in näsan och kollar läget idag, eller imorgon. Visst ska det vara fint i butiken men det ska det ju alltid vara. Jag känner lite hyckleri-känslor att komma in kl 07.00 för att svabba golven, som vissa gjorde idag. Städaren kommer ju varannan dag och ja det blir lite skit i hörnen när massa människor passerar under en dag. Betyder de här känslorna att jag inte brinner för min arbetsplats? Eller beror det på att jag inte får betalt för alla extratimmar jag lägger in? Tror nog mer på det senare. Pengar ÄR motivation. Till stor del iaf. Sicken tur att jag var ledig idag då, och stod på mig för det, och inte föll för "dåliga-samvetet-tricket" då andra påpekade att de minsann kommit in på sin lediga dag. Ja, det är ert val säger jag då. Nån måtta får det väl för f*n vara??!?! Som sagt; BRA men kämpigt.

Nu är mitt projekt att finna ett bra fotoalbum att montera in bilder från semstern i. Gamla hederliga papperskopior som inte går att ladda upp på bloggen.

Ni får därför här vila ögonen på en demonstration av det nya heta sättet att sitta på:

Uppspelt inombords.

Det ringde i telefonen i morse. "Hej, jag har ett heltidsjobb till dig här som dekoratör. Vad säger du? Vill du ha det?" Det bara "iiiihhhh"-ade i huvudet. Och sen tackade jag ja. Och åkte till mitt nuvarande jobb och sa upp mig. Varför händer saker så plötsligt? Hur kan man veta att man tar rätt beslut? Det kan man inte? Eller hur? Hur gör man när man tänker?

Det känns rätt i magen i alla fall. Jag får lita på det.
JÄTTEUPPSPELT!!

Trolltyg i tomteskogen.

Sitter och laddar (=ångestar) över att jag bestämt att jag ska ut och jogga lite idag innan jobbet. Det blir mest att jag kollar på lite bilder istället. Bland annat från landet utanför Fagersta, och på min bästa Rasmus.

tema: dokumentär

Först Barnens Beppe. Inte så bra som jag ville att den skulle vara. Tankarna for mest till farmor då de spelade Beppes godnattstunds intro. Bachs "Air". Den spelades på farmors begravning. Precis i början när vi gick in och såg kistan och alla blommorna. Fint.

Sedan dokumentär om Salton Sea. En sjö mitt i öknen som egentligen inte skulle finnas. Ett semesterparadis på 50-talet. I dag bor bara gamla orginal kvar. De som tycker det är den mest underbara platsen på jorden, trots stanken från miljoner döda fiskar längs med stränderna, ruckel, och att absolut ingenting händer. Fascinerande!

lite bilder.

frükost!
















the boat key-konsert.





















köksromantik.
















på fest med knisen.

Alltid den.

Stå och prata lite löst och ledigt om livet i allmänhet. Vad man har gjort, vad man vill göra. Gemytligt sådär. Kanske med en kopp kaffe i handen. Sen:
-Men hur gammal är du egentligen?
-29. Fyller 30 snart.
-OJ!! ....vad gammal.

Sen titta konstigt. Så är det att jobba med nittonåringarna. Men fina fina nittonåringarna. Undrar om jag var så bra när jag var nitton?



Ikväll blir det concerto. Världens bästa Kristofer!
















Hej jag heter Snisnoffer och ser jätteung ut på den här bilden.

Sjukdomarna.

I typiska fall insjuknar man tidigt på morgonen, ofta medan man fortfarande befinner sig i sängen. Efter att ha gjort en huvudrörelse i sidoläge eller efter att ha lyft huvudet från kudden, drabbas man av en kortvarig yrselattack. En del patienter kan vakna av snurryrsel efter att ha gjort en huvudrörelse i sömnen tidigt på morgonen.

Yrseln är intensiv, i regel med en känsla av att väggarna snurrar runt. Men den varar bara några sekunder, oftast 5-10 sekunder. Genom att vrida tillbaka huvudet och hålla det helt stilla, brukar väggarna sluta snurra.

Typiskt!

Glädjen är en fjäril
Som fladdrar lågt över marken,
Men sorgen är en fågel
Med stora, starka, svarta vingar...



Men du är som en liten fågel som sitter och kvittrar nu.
Hej då farmor.